(Serinus canaria dom)
Djurägarens ansvar
(enligt djurskyddslagen)
Djurägaren har alltid ansvar för att djuret sköts på ett riktigt sätt, och förväntas att aktivt informera sig om djurets skötsel, hantering samt dess krav på utrymme och inte minst tid. En ensam tamfågel kräver betydligt mer tid och engagemang än ett fågelpar.
Skulle djuret insjukna eller skadas, skall det utan dröjsmål komma under sakkunnig vård.
OBS! Ett fullt djurägaransvar kan inte läggas på ett barn. En vuxen person skall alltid ha det slutgiltliga ansvaret för djuret.
Bur och skötsel
Buren skall ha en bottenyta på minst 70 x 45 cm och vara minst 60 cm hög. Buren skall stå så ljust som möjligt, dock inte i direkt solljus hela tiden och så bör det vara dragfritt.
Som bottenmaterial använder vi halm och träpellets. Buren hålls då fräsch plus att fåglarna kan roa sig med att undersöka och plocka med halmen och träpelletsen.
Färskfoderskålar och vattenskålar diskas dagligen. Varje vecka rengörs burens botten, torrfoderskålar och sittpinnar av plast. Äkta grenar byts ut. Duscha gärna fågeln med en blomspruta varje vecka.
Foder
Kanarieblandning av bra kvalitet är basfodret för en kanarie. Kontrollera dagligen att tillräckligt med frö, dvs inte bara fröskal, finns i foderskålen. Sand och snäckskal är nödvändgt för fågelns matsmältning. Fågeln äter sand.
Kalk (kalcium) har fåglar stort behov av. Det hittar du i snäckskal, kalkstenar och sepiaskal. De sistnämnda håller även fågelns näbb i trim.
Färskfoder ges dagligen, t.ex frukter, grönsaker (ej avokado), bär eller grodda fröer. Sommartid kan man även ge maskrosblad och grodbladskolvar mm.
Vatten byts varje dag.
Övrig skötsel
Skaffa gärna så naturtrogna pinnar som möjligt. Bäst är riktiga grenar som EJ tagits från träd i närheten av trafikerade vägar, detta pga avgaserna. Den ojämna ytan på grenarna har en masserande verkan på fåglarnas fötter. Se även till att de är tillräckligt tjocka, så att klorna slits naturligt.
Kanariefågeln älskar att bada. Ett badkar med friskt och svalt vatten, som byts varje dag, är mycket viktigt.
Om fågeln skulle bli sjuk
Om fågeln skulle bli sjuk kräver den omedelbart sakkunnig vård. Symptom kan vara slöhet, uppburrad fjäderdräkt, \”onormal\” tamhet, lös spillning, nysningar ibland med flytningar från näsborrarna, aptitlöshet, eller onormalt mycket rotande i foderskålarna. Kontakta snarast veterinär. Fåglar är ytterst känsliga vid sjukdomar.
Häckning
Kanariefågeln bildar endast par under själva häckningen. Under resten av året lever de i löst sammanfogande flockar. Till sin karaktär är kanariefågeln solitär. En avdelad bur är att rekommendera om man håller ett par kanariefåglar. Det är vanligt att de av och till blir osams och måste skiljas åt.
Under häckningen samsas hanen och honan om ett bo, men de bildar dock ingen livslång parrelation.
Boet är ett öppet rede.
De första dygnen i hemmet
Gör först i ordning buren med sittpinnar, foder- och vattenbehållare. Därefter släpps fågeln in i buren. Om det redan bor en fågel i buren måste inredningen i denna först ändras innan den nya fågeln släpps in för att undvika revirbeteende.
Under de första nätterna ska en svag nattbelysning vara tänd för att undvika panik i mörkret.
Fågeln skall lämnas ifred under den första dagen, så att den kan finna sig tillrätta.
Tämjning
Använd gärna mycket tid till fåglarna just i början. Sätt dig framför buren och prata lugnt och tålmodigt med dem. Undvik stora häftiga rörelser.
När fåglarna vunnit din förtrolighet och vant sig vid buren är det möjligt att låta dem ta en flygtur i rummet. Detta stimulerar fåglarna och ger dem ett bättre och längre liv. Du skall inte jaga ut fåglarna ur buren, utan öppna en lucka och låta dem ta sig ut själva.
För att få dem att gå in igen av sig själva, är det viktigt att du inte matar dem utanför buren. Självfallet kan du försöka vinna deras förtroende genom att bjuda några läckerheter med fingrarna, så att de till sist sätter själva på handen. Om det trots allt blir nödvändigt att fånga fåglarna för att få in dem i buren, vänta då tills det blir mörkt och släck ljuset. De sitter då helt stilla och kan tas med handen utan att de blir alltför skrämda.